Det var inte länge sedan personer som bara talar engelska höll sig borta från innehåll på andra språk. Det kanske inte var ett aktivt beslut att avstå, men det var absolut inte heller något de lockades till. Men det där har förändrats nu.
Idag är det inte alls ovanligt att ett program på ett främmande språk till exempel vinner en Oscar eller får Netflix-prenumerationerna att stiga i höjden. Vad de här programmen behöver är ett sätt att få ut sin berättelse till engelsktalande tittare. De två effektivaste sätten att lyckas med det är undertexter och dubbning.
På senare tid har ett flertal stora kulturprojekt från andra länder hittat nya tittare med hjälp av undertexter eller dubbning. Frågan är alltid densamma när det är dags att visa upp videoinnehåll på andra språk för en engelsktalande publik: ska jag använda undertexter eller skapa ett röstpålägg?
Svaret beror framför allt på personliga preferenser, men båda alternativen har sina för- och nackdelar.
Undertexter
Det här är det alternativ som på senare tid har använts mest. Det kan vara en ny trend inom videotextning - studier visar att gillar textning, även när de talar källspråket flytande eller inte har några problem med att höra ljudet.
För att få maximal effekt måste dock arbetet med undertexterna genomföras ordentligt. Squid Game fick massor av publicitet som en allmänt uppskattad serie, men en stor del av uppmärksamheten handlade om bristande undertextning. Vissa tittare som talade både koreanska och engelska flytande sade att undertexterna ibland förde fram ett felaktigt budskap. Detta gällde framför allt när originaldialogen var svår att översätta exakt.
Ett annat problem är att alltmer innehåll korsar nationella gränser och att efterfrågan på undertextning därför har växt, och det har förstås även efterfrågan på skickliga översättare. Den växande efterfrågan har dessutom tillsammans med den stora mängden frivilliga uppsägningar efter coronaviruspandemin gjort det svårt att hitta kompetenta språkexperter. Det har lett till att produktionsbolag har behövt välja mellan att överskrida sin budget för att få kvalitetsöversättningar, eller hålla sig inom budget med risk för kritiska röster om bristfälliga undertexter.
Röstpålägg/dubbning
Vissa videoproduktionsbolag väljer röstpålägg i stället för undertexter när de ska översätta sitt innehåll. De brukar hänvisa till det faktum att tittare kan följa med händelserna i bild i stället för att fokusera på textraderna nedanför. De hävdar att dubbningen hjälper tittarna att fånga ögonblicket.
Det här är särskilt viktigt när dialogen är rapp, eller när rollerna avbryter varandra och talar samtidigt. Genom att låta tittarna höra känslorna snarare än att läsa texten får de en bättre uppfattning av situationen.
Problemet? Det kanske är möjligt att synka röstpålägget med dialogen, men det går nästan aldrig att få ljudet att stämma med skådespelarnas läpprörelser. Det blir alltså uppenbart att den dialog du hör inte stämmer med vad skådespelarna säger. Så har det alltid varit, vilket har lett till ett ständigt återkommande skämt om filmer på främmande språk, berättat av alla från SpectatorSpectator till Simpsonsoch till och med motiverat vissa yrkesverksamma att implementera AI för att dubbning mindre uppenbart.
Ett annat problem med röstpålägg: det är dyrare. Undertextningen av ett projekt kan enkelt hanteras av en eller två personer. Men för röstpålägg krävs fler röstskådespelare ju fler personer som finns i videon. Det är förstås en möjlighet att låta en person spela flera roller (det görs till exempel i många tecknade filmer), men att anlita även ett fåtal skådespelare kan vara svårt med en begränsad budget.
